nthh

jag vet inte hur jag ska börja....

du vet inte hur svårt det är för mig att vara utan dig. jag trodde det skulle bli såhär jobbigt att vara så långt ifrån dig och inte ha dig vid mig.
jag klarar ju inte ens att vara ifrån dig en minut så kommer detta, vi har kvappt vart ifårn varandra på 7 månader vi har typ träffasts varje dag och så sen kommer detta en månda utan dig första gången vi ska vara ifrån varandra det är lite att ta i tycker jag iaf :/ men jag vet at det är bra att vara ifårn men man kan väl börja med några dagar sen en vecka så man vet hur det är att vara ifårn varandra. Jag vet att detta kommer göra oss starkare som person och att det komemr bli starekare band mellan oss men ändå jag tycker inte om de... Jag vet att du måste jobba men djag tycker att det kan va ensamt när du börjar tidigt och jag ligger kvar för jag vill se dig när jag vaknar och vill bara ligga o mysa med dig en stund och sen att vi går upp och äte frukost ihop och massa mer.
jag vet inte hur jag kommer att klara detta på egen hand men något jag måste lära mig att göra eller vad säger du anh? =). För vem ska jag nu prata med när jag är ledsen när du inte är här, vem ska nu få mig att skratta, vem ska jag nu gråta ihop med eller vem ska jag göra allt med när du inte är här. Det kommer bli svårt för mig att klara av detta jag kommer få mina utbrott för att jag känner mig ensam. Det känns som att det inte finns så mycket att göra längre när du inte är hemma eller när du inte är här med mig allt känns så långsamt och seeegt.....:(
Du är den bästa killen som finns. Du är allt en man ska ha =) Jag vill bara saga att jag är glad att jag har dig det finns ingen som du som kan få mig att älska dig sååå mycket om man tänker på vart jag började med...