nthh

alla är vi människor. vi alla har känslor mer eller mindre, man vill ju bli älskad för den man är och ingen annan svårare är det väl itne att förstå.....
alla har också motgångar som vi kampar dagligen för att komma över, vissa är värre än andra men man kommer oftast över när man får hjälp och det stöd från sina nära och kära.
Men i vissa fall som detta så finns ingen här för mig längre känns det som, jag vet att det är svårt att satta sig i min sits men det är svårt för mig att öppna mig och berätta allt som hänt och det som händer..... för det som känner mig väl vet inte äns allt om mig utan en del bara vissa vet mindre andra vet mer.... men det finns en person som har sett hur mitt liv ser ut utifårn och sett att det itne kommer att gå över det liv som jag lever.
ni kan ju tänka er själva hur det känns att inte bli respekterad av nära/kära eller att bli hörd som en person utan att bara bli nekad och att det enda som det ser på dig är dina fel och brister.  Alla har vi fel och brister som vi försker med tiden att ändra på men inte så lätt när man hör allt det negativa varje dag det gör att man trycks mer och mer neråt och blir svagare som person. Man är inte hur stark som helst när man står ensam. Har man någon som älskar en som står bakom så vet man att man kan klara det, men i mitt fall känns det som att dom jag älskar mest har gett upp allt.
det känns som det har stängt dörrarna framför dig, och du kommer inte in längre... allt blir bara för mycket nu.
vet inte hur jag ska göra för att det ska see att jag har känslor och att jag kan bli jävligt sårad när det är mina nära som sårar mig....... finns så mycket jag vill säga men vet inte hur längre det går inte äns att prata med er .

det känns som mitt liv är skriven av någon som vill att jag ska leva efter den historien

Her feelings she hides.
Her dreams she can't find.
She's losing her mind.
She's fallen behind.
She can't find her place.
She's losing her faith.
She's fallen from grace.
She's all over the place.